Maskros

Vad är maskros?

Maskros (Taraxacum officinale) tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae) och är en flerårig ört med djup pålrot, tandade blad i en basalrosett och lysande gula blomkorgar som mognar till de välkända fjunbollarna. Det finns faktiskt hundratals närstående maskrosarter och mikroarter i Sverige, men de används på liknande sätt och skiljer sig inte nämnvärt i smak eller innehåll. Hela växten innehåller en mjölkvit latex som kan ses när stjälk eller blad bryts av – en detalj som är viktig att känna till om du har latexallergi (se avsnittet om säkerhet).

Näring och innehåll

Maskrosen är en förvånansvärt näringstät ört. Bladen innehåller bland annat:

• Bittra föreningar: seskviterpenolaktoner som taraxacin och taraxacerin ger maskrosens karakteristiska beska smak och är de ämnen som gjort örten känd i traditionell örtanvändning.
• Inulin: en löslig kostfiber av typen fruktooligosackarid som fungerar som prebiotika. Inulinhalten är särskilt hög i roten och varierar med årstiden – högst på hösten.
• Flavonoider: bland annat luteolin och apigenin, som förekommer naturligt i många gröna örter.
• Vitaminer: maskrosblad innehåller relativt goda mängder A-vitamin (som betakaroten), C-vitamin och K-vitamin, samt B-vitaminer.
• Mineraler: kalium, kalcium och järn förekommer i märkbara mängder, i synnerhet i färska blad.

Roten och bladen har delvis olika innehållsprofil – roten är rikare på inulin och bittra glykosider, medan bladen innehåller mer klorofyll och vitaminer.

Maskros i nordisk och europeisk tradition

I folklig örtanvändning i Sverige och övriga Europa har maskrosen länge haft en plats som ett vårens första gröna och som en ört kopplad till matsmältning och välbefinnande. På landsbygden var det vanligt att plocka unga maskrosblad tidigt på våren – före blomningen, då de är minst beska – och äta dem som sallad eller koka dem som grönsak. Maskroskaffe, gjort på rostade och malda maskrosrötter, var en populär kaffesurrogat under perioder då kaffe var bristvara. Traditionen att plocka och äta vilda örter lever vidare i det svenska intresset för friluftsliv och lokal matkultur.

Maskros i köket – hela växten används

En av maskrosens mest tilltalande egenskaper är att hela växten är ätlig, och att den dessutom är gratis att plocka för den som bor nära obehandlade ängar eller trädgårdar. Några idéer:

• Maskrossallad: unga blad plockade tidigt på våren är mildast i smaken. Blanda med andra salladsblad, en syrarik dressing och eventuellt lite bacon eller hårdkokt ägg – en klassisk fransk bystillberedning.
• Ångade eller stekta blad: maskrosblad kan ångas eller snabbstekas i olivolja med vitlök, ungefär som spenat. Bitterheten minskar vid tillagning.
• Maskrosblomssylt: blomkorgarna används för att göra en gyllengul sylt med mild, blommig smak – en gammal traditionsrätt i flera europeiska länder.
• Maskroskaffe: skrubba och rosta maskrosrötter i ugnen tills de är mörka och doftande, mal dem och brygg som vanligt kaffe. Smaken är jordig och lätt bitter – koffeinfri och uppskattad av dem som vill minska sitt kaffedrickande.
• Maskroskote: torkade blad och rotkött bryggs till ett enkelt örtté.

Tänk på att plocka maskros från platser som inte besprutats med bekämpningsmedel och som ligger på betryggande avstånd från hårt trafikerade vägar.

Maskros som kosttillskott

Maskros säljs som kosttillskott i form av torkade blad och rot i kapslar eller tabletter, som flytande extrakt och som standardiserat pulver. Rot- och bladextrakt säljs ibland separat eftersom de anses ha delvis olika egenskapsprofiler. Väljer du ett maskrostillskott är det klokt att kontrollera om det är blad, rot eller en kombination som används, samt att följa tillverkarens doseringsanvisningar.

Vad forskningen undersöker

Maskros och dess innehållsämnen – framför allt de bittra seskviterpenolaktonerna, inulin och flavonoiderna – har studerats i ett antal vetenskapliga studier, framför allt i laboratorie- och djurförsök, men även i ett begränsat antal humanstudier. Forskning pågår kring hur dessa ämnen interagerar med biologiska processer kopplade till matsmältning, leverfunktion och vätskereglering. Kunskapsläget är fortfarande under utveckling och det saknas i nuläget godkända hälsopåståenden för maskros enligt EU:s regelverk.

Att tänka på

Maskros som livsmedel i normala mängder betraktas som säkert för de flesta. Som koncentrerat tillskott finns det ändå situationer där extra hänsyn är motiverad:

• Allergi mot korgblommiga växter eller latex: maskros tillhör familjen Asteraceae – samma familj som kamomill, ringblomma och ragweed. Har du känd pollenallergi mot dessa växter, eller latexallergi, bör du vara försiktig och rådfråga läkare innan du använder maskrostillskott.
• Gallsten och gallgångsbesvär: maskrosen stimulerar gallutsöndringen och bör undvikas – eller användas med läkares godkännande – om du har gallsten eller förträngda gallgångar.
• Vätskedrivande effekt och läkemedel: maskros har traditionellt använts som ett mildt diuretikum. Det innebär att det potentiellt kan förstärka effekten av vätskedrivande läkemedel och påverka utsöndringen av vissa läkemedel, bland annat litium. Rådfråga din läkare om du tar diuretika eller litium.
• Antibiotika: det finns indikationer på att maskros kan påverka absorptionen av vissa antibiotika av typen kinoloner. Ta inte maskrostillskott i direkt anslutning till sådana läkemedel utan att stämma av med läkare eller apotekspersonal.
• Graviditet och amning: maskros som mat i normala mängder betraktas generellt som ofarligt. Koncentrerade tillskott bör dock alltid stämmas av med läkare under graviditet och amning.
• Njursjukdom: det höga kaliuminnehållet i maskros kan vara relevant för personer med nedsatt njurfunktion som behöver begränsa sitt kaliumintag. Rådfråga vården om du är osäker.

Sammanfattning

Maskrosen är en av de mest lättillgängliga och mångsidiga vilda örterna i Sverige – gratis att plocka, fin i köket och med en lång historia i europeisk örtanvändning. Med ett innehåll av bittra föreningar, inulin, flavonoider och vitaminer är den en intressant ingrediens både på tallriken och i kosttillskottsform. Vill du utforska maskrosen är det enklaste steget att börja i köket – ett knippe unga blad i salladen eller ett glas maskroste är ett tillgängligt sätt att bekanta sig med örten. Väljer du ett tillskott är det som alltid klokt att läsa innehållsförteckningen, följa doseringen och vid behov rådfråga vården.

Informationen i den här artikeln är av allmän karaktär och ersätter inte individuell rådgivning från hälso- och sjukvården.